Inte konstigt alls


Hur många liv har en katt? Ja, inte lika många som en viss ’andreredaktör’ vid namn Olof Brundin på en viss kvällstidning vid namn Aftonbladet. Gubben inte bara flanerar med the Schulman brothers så fort en inbjudan dimper ner i SMS-inkorgen (apropå ömsesidigt givande och tagande av kontakter) utan har en överlevnadsinstinkt som får hela ensemblen Aristocats med Aslan i släptåg att ifrågasätta sin DNA-uppsättning.
Nio? En katt ja. Nio hundra? Nu börjar vi närma oss stekarnas okrönte stekare, den ständigt brunbrände gigolon, positioneringens okrönte mästare, taktikern med en mindre flock rävar bakom varje öra… ja, ni hajar.

Enligt Resume blir nu Anders Gerdins förste vapendragare samordningsansvarig när Schibsted ska göra större mindre och skapa en tätare organisation mellan AB och Svenska Dagbladet. Sannolikt blir också plånboken tjockare, leendet bredare, brännan djupare.
Olof Brundin – överlevarnas överlevare, snajdarnas snajdare, flådarnas flådare.
Katternas katt.
Vi kan bara böja oss, säga ’grattis Olof, det är du verkligen värd’, och klarsynt inse att bitter, det är man då inte.

Men så går en stund, sedan en till, sedan en… nä, sedan känns det som att helvetet plötsligt fryser till is, som att himlen faller ner, som att Fredrik Reinfeldt drar på sig den röda retrooverallen från Adidas och tar en löptur mitt bland folket.
Det känns, så att säga, inte bra alls.
Tilde de Paula skriver nämligen att hon har gjort en mammas största synd, att hon gjort det mest förbjudna en mamma kan göra av allt, ja, det värsta en mamma över huvud taget kan företa sig… nej, hon har inte begått rått mord, inte våldtagit, inte legat med Olof Brundin.
Hon har, efter att hon lämnat av sina tre barn på dagis och skola, gjort följande, med hennes egna ord:

Sedan vänder jag på klacken. Styr stegen raka vägen hem. Och jag städar inte. Jag plockar inte ens. Diskar inte. Tvättar inte. Läser inga tidningar. Ringer inga samtal. Skriver inte ett ord på min nästa bok, min nästa krönika eller mitt kommande manus. Jag bara lägger mig raklång i sängen. Och sover.


Tilde de Paula bara lägger sig och sover, sådär! Mitt på ljusa dagen!! När ingen är hemma, och allt!!!
Hur i själva jävla helvete kan du med, Tilde!? Sova mitt på ljusa dagen? Den största synden en mamma kan göra! Nu blir det skampålen på Stureplan och det kan du jävlarimig ha din förbannade jävla syndare.

Och kom inte och säg att det är konstigt att man blir bitter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0