Samma gamla skit på ett nytt sätt


Jaha. Så fick man det svart på vitt. Ett utlägg som ska vandra i gränslandet till ironi, men snarare sätter fingret på något vi kan kalla en dystopi.
Den stora planen, en tråd som genomsyrat de båda brödernas varje beslut de senaste åren, på väg att lyckas. Kanske redan lyckad.

Så här skriver Alex Schulman:
"Jag skriver inte en enda rad, säger inte enda dumhet utan att jag försäkrat mig om att det passar in i Den Stora Planen. Nu är jag en levande uppfattningskalkylator och jag har full kontroll över den avgrund jag driver mig själv mot. Det finns inget självbedrägeri här, menar jag. Jag önskar att det fanns det. Jag önskar, får att åter låna av Tranströmer, att jag, levande spik nedhamrat i samhället, en dag kunde känna livets luft under mina vingar och bli mildare och vildare än här."

Varje gång någon frågat en om Carl och Alex (skrev Axel av misstag först, passar faktiskt bättre) Schulmans vara eller icke vara, så har svaret tett sig liknande varje gång. De är otroligt skickliga på vad de gör, det sjuka är att de kalkylerat varje litet ’snedsteg’ och att alla går på det.
Det är där de är idag för att vi låter dem vara där. Vi har ett behov och de uppfyller det.

Är inte det en ganska dystopisk tanke?

Varje litet knapptryck på den där redaktionen, varje litet knapptryck de senaste åren har ju så uppenbart varit en del i den stora planen från första början. Födseln av mellan-Schulmans Bladet-blogg, Calles premiär, den där morsans premiär, frugans premiär, övertrampen, nedläggandet, flytten till ett eget fundament, Sverige framför sina fötter, världsherravälde.

Samma gamla skit, bara på ett nytt sätt.

Och för varje näve som hyttas, varje skamfärgad kommentar, varje ’hur-kan-de-få-hålla-på’-spottloska som slängs iväg åt deras håll så svarar de med high fives, finmiddagar, lönelyft och ett nytt under bältet-inlägg medan kulorna bara rullar in i  en aldrig sinande takt.

Och jag är inte bitter att de har lyckats, för de har varit så förbannat jävla skickliga och så förutseende som man överhuvudtaget kan vara. Jag är bitter för att det är vi som gör dem så jävla bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0